Gypsy Girl

Ja "herreminje", japp ni läste rätt! I morgon smäller det, överanvänt uttryck, då åker jag och Olivia finally till London. Jag är grymt taggad och jaaaa; vi kommer börja shoppa så fort vi checkat in och slängt väskorna på rummet. Då ger vi oss bort mot Oxford St. som är en 20 minuters promenad längs Hyde Park. Skiter i att det är söndag och bara raidar Primark på allt som finns, sedan vidare på gatan och vidare tills det blir mörkt.. Då tar vi t-banan hem och förundras över våra kap.


den här dåliga bilden är tagen av mig, som 14-åring. i farten ser ni Burberrys HQs.

Det kommer bli så jävla fabulous. Härligt!

Jag är grymt taggad inför min och Olivias Londonresa som äger rum på Söndag. Hittade dessa bilder när jag googlade "Primark Fall 2009". Who knew?!



Jag måste ha båda jackorna. BARA MÅSTE.

Frustration är nog den värsta känsla jag vet, att vara helt hjälplös. Att inte kunna kontrollera utan bara vänta. Vad gör man om ens liv ser likadant ut som det gjorde för ett, två, tre år sedan? Jag är möjligtvis äldre, smartare, snyggare, mer nöjd men aldrig med just det som är likadant som det var då. Maktlöshet, jag klarar snart inte mer. Men vad gör jag när jag nått min gräns. Jo, jag väntar... För alltid? Men jag blir mer och mer van för varje dag som går. Alla har givetvis hopp men mitt är snart borta helt, det har varit lite frånvarande men nu känner jag hur det bara.. Försvinner? När något så vanligt känns surrelistiskt så vet man, jag förstår men vet inte varför.



Den här bloggen var egentligen inte menad att bli särskilt personlig men hur kan jag motstå när det är så här. 02:30-ångest vid 19:10.

I bland är det verkligen jobbigt att ha varit med om saker, eller inte varit med om saker, eller inte inte varit med om saker... Ja, ni fattar! Vissa saker, befintliga eller obefintliga, får en att tänka olika och reagera olika. Att döma, inte döma, hantera olika situationer etcetera! Hur folk uppfattar mig beror också på vad jag har för erfarenheter. Gillar inte sådana stunder. Alla har erfarenheter, alla vill ha något mer. Något annat. Är det det som får oss att fortsätta vad som än hänt. I bland tänker jag för mycket!



Jobbigt att vara olik i bland..

Jag är en sådan där person som älskar pompa och ståt! Ett exempel är typ balen i nian, då tycker jag att alla ska klä sig i sina finaste formella kläder, alltså långklänning/kostym, och bara vara så där härligt graciösa. Jag avskyr verkligen "sådana där tjejer" som kommer i korta white-trash klänningar från typ en trikå-affär med pumpig musik och hemskt lysrörsljus som man får migrän av. Nej, det ska helt enkelt vara uppklätt, fint och tjusigt. Traditioner som liknar dessa har ingen tagit skada av!

En tradition som jag verkligen inte kan få nog av är familjeporträtt eller familjefoton. Ni som såg på "Svenska Hollywoodfruar" vet säkert att Maria Montazami hade ett riktigt vackert porträtt av hela familjen i vackra kläder. Riktigt snyggt. Ett stort foto, eller helst ett porträtt egentligen, är något jag verkligen tycker varje familj ska ha hängandes över den öppna spisen. Då menar jag verkligen ett porträtt ingen goofy bild från svenssonsemestern som man helst vill glömma bort. Jag menar super formellt och allvarliga blickar som typ familjen Kennedy eller något.



Jag kanske ska ta ett snack med mor min...

Jag verkligen älskar sådana här dagar. Alltså dessa dagar: Det är fredag eller torsdag, föreläsnings-/körlektionsfri, ingen hemma förutom möjligen Nisse, jag har lite att göra i skolan och det är nästan klart på ett kick, kan gå runt i myskläder och ingångna Shepherds och bara chilla. Städa lite möjligen men mest bara plugga lite och ta det lugnt helt enkelt.
Sådana dagar mår jag verkligen bra av. När man inte behöver tänka på alla dom där sakerna. I morgon så är det lite annat som ska göras bland annat en föreläsning om Vivienne Westwood, ni som inte vet så är det hon som är designern av Carries brudklänning i Sex and the city filmen! Nä nu ska jag ta tag i skolan och sedan städa för att sedan släpa med Nisse ut i det fina vädret, han ligger fortfarande och sover och kan göra det till klockan elva så jag har lite tid på mig i alla fall.

Nu är det bestämt vi drar till London (tom den fjärde), jag och Olivia. Den första november smäller det! Taggad till tusen. Ska shoppa sönder. Vill ni beställa något, säg till! På vår lista står en och en halv dags shopping och sedan en förmiddag med turistsaker? I think soo!

Gooood times.