Surrealism

Frustration är nog den värsta känsla jag vet, att vara helt hjälplös. Att inte kunna kontrollera utan bara vänta. Vad gör man om ens liv ser likadant ut som det gjorde för ett, två, tre år sedan? Jag är möjligtvis äldre, smartare, snyggare, mer nöjd men aldrig med just det som är likadant som det var då. Maktlöshet, jag klarar snart inte mer. Men vad gör jag när jag nått min gräns. Jo, jag väntar... För alltid? Men jag blir mer och mer van för varje dag som går. Alla har givetvis hopp men mitt är snart borta helt, det har varit lite frånvarande men nu känner jag hur det bara.. Försvinner? När något så vanligt känns surrelistiskt så vet man, jag förstår men vet inte varför.



Den här bloggen var egentligen inte menad att bli särskilt personlig men hur kan jag motstå när det är så här. 02:30-ångest vid 19:10.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0