Förklaring

För att förstå det jag skriver till fullo måste du veta saker. Jag är ensam i världen, nätterna jag upplever är längre än dina. Dessutom är de ensligare och jag har ingen mobil på vibration som lyser upp i mörkret. Ett kallt ljus med känsla. En känsla av att någon är med dig, någon tänker på dig. Det saknas hos mig. Jag har inget minne att värma mig med. Ingen har rört vid mig, inte ens tittat på mig. En sekund av detta fattas mig, jag är utom förståelse. Du kommer aldrig att förstå mig, jag kommer aldrig att förstå dig. Du kommer aldrig att uppskatta det du haft eller det du har tillräckligt mycket för att det ska vara rättvist.

Min bild av dig är nog skev men delvis sann. Känner du dig ensam så tänk på mig, jag kan rädda dig från alla de tankar som redan tagit och kidnappat mig. De har mig i sitt grepp och kommer aldrig att släppa taget. För mig är det varje natt, trehundrasextiofem dagar om året. Alla nätter är långa, likadana.

Jag kan endast få dig att känna dig bättre i dig själv. Du tror mig inte när jag skriver det jag skriver, jag vill inte skriva det här men det bara kommer ur mig. Mina brev är till någon som inte finns, för dessa texter är för tunga för att kunna tas emot. Av någon, någonsin.

I don't know if you even noticed at all that I'm long gone

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0