Gypsy Girl -

Sofia 2.0

Vad är det riktiga problemet, jag vet inte. Vad är det här, egentligen, jag vet inte. Jag tror inte att människor frågar mig hur jag mår, i alla fall inte genuint och tillräckligt ofta. Det finns inte någon som försöker förstå mig, någon sådan. Eller jag vet inte. Jag vet bara inte, jag vet inte hur jag ska bli vetande heller för den delen. Den här är vad som pågår i min hjärna och jag känner mig så ensam att jag inte vet vad jag ska hitta på. Ingen ser mig. Ingen kan svara eller ens fråga, det är bara jag, hur fixar jag det här om den enda lösning jag kan komma på inte finns till hands?

Snart är mitt gamla jag helt borta, det jaget som trodde på kärleken och att den kunde övervinna allt. Jag är ny, pessimistisk och annorlunda. Frustrerad. Det är inte så jag vill vara, jag känner inte mig själv längre. Mina tankar möter tomhet, inga svar. Det är min vardag frågor utan svar. Hör ni mig?

2010-05-31 @ 23:01:25 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

What's the point

Vad ska jag ta mig till?

2010-05-31 @ 19:26:05 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Brev till okänd

Jag är fast. Och jag måste få ut det som äter upp mig inuti. Ensam, helt utanför världen, det är jag. För första gången på länge är jag stum. Jag kan inte forma bra ord med varken tangenter, penna eller stämband. Jag förstår inte vad felet är, vad jag gör för fel. Jag är på riktigt, jag känner mig själv bättre än de flesta i min ålder - det är sant, jag har varit med om annat. När inget fel kan hittas, åtgärdas, för att sedan göra allt bättre, vad gör man då? I fall jag sökt fel i flera år och inte ser. Är jag blind? Desperat? Oklok? Rent av dum?

Vill veta, fixa, allt blir bra ska du se. Men jag är fast själv, ingenstans är jag fast och kan inte komma loss. Vet andra, ser andra, fastän jag inte säger något? Mina ord är så välformulerade för skriver jag vad jag känner, utan någon sorts censur skulle jag.. Jag vet inte, det skulle inte låta så som det egentligen är.

Kärlek. Jag tänker på det alltid. Nu, för tio minuter sedan, på bussen, innan jag somnar, på löpbandet, när jag pluggar.. Alltid. Det äter upp mig och jag kan inte sluta. Varför får jag det inte? Snart går jag under, hur många texter ska jag behöva skriva om drömmar och hopp innan jag äntligen kan sluta?

Salt på kinderna. God natt.

2010-05-19 @ 22:18:08 Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Where is hope

Hur kan jag vilja ha något så mycket, mer än allt annat i världen, när jag inte ens vet vad det innebär, jag kan bara använda min fantasi. Jag skulle vara villig att ge i princip vad som helst förutom min familj och mina älskade vänner för detta men det är inte riktigt så det fungerar. Tråkigt nog så kan inte kärlek köpas, jag hörde en gång att man bara byter problem när man har välfärd och pengar. Jag får utlopp för mitt innersta, här..

Jag vill smyga in på rummet, tyst med hjärtats hårda dunkande i öronen, vill inte bli påkommen. Att någon ska se, det händer inte. Våra fingrar dras längs osynliga siluetter i det svaga skenet. Dörren gnisslar, stängs försiktigt. Utsläppt hår, som vi är. Väntar på något mer, uttalar ett falskt god natt. Men vi blundar inte, i mörkret ser vi klart.

2010-05-18 @ 23:49:22 Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Talang

Finns nog inget bättre än en naturlig talang och ett skicklig pianospel.

2010-05-14 @ 11:15:26 Permalink Loves it! Kommentarer (1) Trackbacks ()

The inspiration is running low

Never give up on something that you can't go a day without thinking about.

2010-05-12 @ 09:56:07 Permalink Illustrationer Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag och pappa

Du måste välja. Rädda 1 miljon främlingar eller 5 familjemedlemmar?

2010-05-01 @ 16:32:37 Permalink Illustrationer Kommentarer (2) Trackbacks ()