Gypsy Girl

Vad är det riktiga problemet, jag vet inte. Vad är det här, egentligen, jag vet inte. Jag tror inte att människor frågar mig hur jag mår, i alla fall inte genuint och tillräckligt ofta. Det finns inte någon som försöker förstå mig, någon sådan. Eller jag vet inte. Jag vet bara inte, jag vet inte hur jag ska bli vetande heller för den delen. Den här är vad som pågår i min hjärna och jag känner mig så ensam att jag inte vet vad jag ska hitta på. Ingen ser mig. Ingen kan svara eller ens fråga, det är bara jag, hur fixar jag det här om den enda lösning jag kan komma på inte finns till hands?



Snart är mitt gamla jag helt borta, det jaget som trodde på kärleken och att den kunde övervinna allt. Jag är ny, pessimistisk och annorlunda. Frustrerad. Det är inte så jag vill vara, jag känner inte mig själv längre. Mina tankar möter tomhet, inga svar. Det är min vardag frågor utan svar. Hör ni mig?