That's how I do it
Jag brukar göra så att jag jobbar med flera utkast samtidigt och att jag bearbetar dem en tid, även fast det enda jag egentligen vill är att trycka på publicera på direkten. Dessutom, även fast jag har en bra text, tycker jag att det behövs en bra bild till varje inlägg för att förstärka känslan. Kanske borde sikta på ett till två inlägg i veckan för att få igång kreativiteten. Har några små idéer på gång faktiskt.
Tålamod, mina vänner.
I agree
Jag är så förbi att klaga.
Empty house, cluttered mind
Huset är tyst, eller det låter stort och tomt. Jag är ensam här hemma, jag älskar att komma hem till ett tyst och lugnt hus. Lagar den mat jag gillar, låter diskmaskinen stå full med ren disk och den smutsiga kvar i diskhon, fixar tvätten i morgon. Vinkylen fylld med cola light och pepsi max, det som jag vill ha. Men då slår det mig: borde inte jag vara här med någon mer. Någon som jag sett, tagit in och önskat? Jo, kanske borde jag göra det, men nu är det inte så. Återigen. Troligen kan tjatet få känslan att suddas ut och slutligen försvinna. För jag trodde jag lärt mig handskas, förstå och acceptera det här men ibland... Ibland när jag har en dålig morgon och inte känner mig sjukt snygg och vi pratar, får ögonkontakt då glider jag iväg. Bort från de här säkra men tråkiga sortens känslor och in i något annat. Helt plötsligt är det som finns i vinkylen inte längre det jag vill ha.
Jag försöker att inte hoppas, att bara med hjälp av min vilja låta det komma till mig. Jag har slutat leta, slutat låta min blick patetiskt och undermedvetet glida över föreläsningssalen för att se någon. Dig, antar jag. Jag hindrar tankarna från att vandra iväg, håller dem inne där de kom ifrån. Frihetsberövade hoppas jag att de blir galna och äter upp sig själva, så slipper jag tänka på det mer.
Kommentarer är guld, darlings!
Kreativ
Vi är uppe vid ögat igen, där finns nu en mascaraborste, knutet till den en ballong formad som ett hjärta, lätt, utan ansträngning. Ännu ett band knyts fast i rosen, som nu har flera taggar och ett ensamt blad. En diamant finner sin plats vid läppstiftets yttersta spets, oförstörbar, under det hittar vi en cupcake. Med fluffig kristyr och två söta körsbär på toppen. Ett kallt, utblåst ljus i en ljustake hamnar i bakgrunden, någonstans vid prinsesskronan, tillsammans med alla essen i en kortlek som löper nedåt. En klassisk väska skapas längst ner och ett par ballerinaskor med vackra rosetter hittar upp till vänster hörn och omfamnas av en ram. Där ser vi också en nagellacksflaska placerad på den bortglömda fladdersmusvingen, genom den kan man urskilja en kräfta. Mitt knä gör ont, jag ritar ett plåster. Ett kärleksbrev väntar oöppnat brevid den första ballongen. En stor blomma breder ut sig med paraplyet i förgrunden. Band flyger upp, totalt fyra stycken. En fransk karamell fyller ut höger hörn. En liten partyhatt infinner sig på hjärtat, som började allt.
Bedövning
I en dag fick du mig att känna mig bättre, snyggare, annorlunda. Du gav mig en dimma som var tillräckligt tjock för att dölja det jag inte vill kännas vid, veta om eller se. Den dimman är borta nu men du gav mig det jag behövde, precis när jag behövde det som mest. Du sa hej, tog kontakt, log. Brunt hår, blå ögon, oklanderlig stil. Även fast det bara var en rad slumpmässiga händelser som min hjärna kopplat ihop till något annat så vill jag bara uttrycka min tacksamhet. Tack för att du visade något som jag inte trodde fanns kvar hos mig, även om det var helt omedvetet. Jag vet egentligen inte vem du är men vad du nu gjorde så var det tillräckligt för mig. 
Hoppas jag.
