Gypsy Girl

Det bästa man kan göra på kvällen, då man har flera tankar i huvudet - frågor utan enkla svar, är att hitta ny akustisk musik. Varför? Eftersom att akustisk musik är den mest uttrycksfulla musikgenren, så är det bara. Ingen annanstans hittar man den variation som behövs. Det är så man kan uttrycka sig, på riktigt menar jag. Jag skriver och skriver men dessa jävla tankar som jag tjatar om finns kvar hos en. I bland försvinner dom, dom löser sig inte - dom är bara inte kvar. Vissa gånger är de starkare än någonsin och, som nu, ligger de bara och gnager lite lätt. Tillräckligt för att störas men inte nog för att jag ska bry mig mer än vanligt.

Dock är jag ingen lost cause, det blir bättre. Jag vänjer mig, kanske inte den ultimata lösningen men man tager vad man haver och om man bättre vill förstå är texten i Time won't let me go - The Bravery hjälpsam. Den enda låten som jag någonsin träffat på som jag på riktigt kan känna igen mig i.



Hoppas kunna skriva en roligare text i den närmaste framtiden! Min magkänsla säger "inte särskilt sannolikt". Lovely.