Ovanligt vanligt

Jag åkte en buss som jag aldrig åkt förut i dag. Dess rutt ledde mig förbi något utav det vackraste jag någonsin sett. Det var en kyrkogård, någonstans i Bromma/Spånga området. Mycket grön och lummig, fluffiga buskar och gamla träd. Det första jag lade märke till var den stora hopen människor vid ingången till kyrkan. De var klädda för fest, flotta hattar och skräddarsydda kostymer. Förväntansfulla trampade de utanför porten väntandes på de nygifta.

Bussen åkte vidare. Lite längre bort stod en yngre och en äldre kvinna och kramades brevid en grav som såg välbesökt ut. Mor och dotter, det är klart. Deras armar gled isär i sorg och förlust. De har tydligt förlorat någon de älskat, alldeles för tidigt. De finns för varandra, känslornas närvaranden var påtagliga. Längre bort i minneslunden satt en ännu yngre kvinna på en parkbänk. Skyddad under en varm ek som sträcker sig mot himmelen som har regnet hängandes i sig. Lättad suckar hon kramandes med någon i sina tankar, i hennes mest älskade minnen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0